Handtryck och luffarslöjd

 Man kan ju undra varför jag har en väldigt stor gammal skola? Med en skolsal på 63 kvm och varje våning på 180 kvm. Jo jag behöver utrymme för alla mina tyger, garner, tryckramar, färger etc.

För er som känner mig vet att jag jobbat som designer och konstnär hela mitt vuxna liv. Även om jag de senaste 10 åren varit heltidsanställd, så fortsätter jag att jobba med konstprojekt och att producera egna produkter. Samtidigt som jag renoverar detta gigantiska projekt! Som en kan ana så är jag sällan sysslolös. Andra skulle kanske kalla mig för arbetsnarkoman. Men som konstnär är hjärnan och hjärtat aldrig stilla. Det pågår ett ständigt skapande som måste ut i någon form. Då mår jag som bäst! Emellanåt stupar jag i soffan under en filt och med katterna liggandes på mig. Även om det ser ut som jag bara slöar så pågår det där skapandet inne i huvudet.

Handtryckta linnehanddukar och krokar i luffarslöjd.

För en dryg månad sedan insåg jag att det snart är jul och att jag hade knappt några produkter kvar efter sommarens försäljning på Mannaminne. Så jag bestämde mig för att inventera vad jag hade för tyg och utgå ifrån det och trycka med vitt, grönt, rött och svart. Mönstren jag valt att trycka med är mellan 20 - 30 år gamla. Desideria II, det svarta mönstret med linjer som vänder riktning gjorde jag 1988 i examensarbete på Konstfack. Det är inspirerat av ett tyllbroderi från Uppland och gjordes till Hemslöjden i Uppsala. Kvisten är inspirerad av en kyrkomålning och den gjorde jag i slutet av 90-talet.

Sedan några år tillbaka håller jag på med luffarslöjd. Första gången jag provade trådslöjd var när jag utbildade mig till Slöjdklubbshandledare hos Hemslöjdskonsulenterna här i Västernorrland. Det var så himla kul att jag fortsatte själv med att bland annat titta på Youtube filmer för att lära mig mer. Oftast gör jag krokar, som jag tänker ska passa till mina handtryckta handdukar. Nu inför julen blir det också lite julgranspynt, samt några ljuslyktor.

Dessa produkter finns i julbutiken på Sollefteå museum. Den 1:a december finns jag på Forsmo julmarknad med mina produkter. Hoppas vi ses! 



Julgranspynt och stickor på en linnelöpare.

Vardagsrummet 4

Här kommer fortsättningen på min vardagsrumsrenovering som jag gjorde i sommar. I slutet av sommaren var jag klar med väggarna och längtade verkligen att få måla golvet så att jag kunde börja möblera upp rummet och använda det.

Det gamla fernissade furugolvet var slitet och lite ojämnt. Den känslan ville jag ha kvar, så att slipa det med maskin och få en helt jämn yta fanns inte i min tanke. Därför ställde jag mig på knäna och handskrapade ytan för att jämna till lite och att rugga upp den fernissade ytan. Därefter dammsög och målartvättade jag golvet. Så här långt gick allt bra. Men sedan gjorde jag dumma, snåla val. Vilket gjorde att det tog längre tid och att i slutändan blev det dyrare än om jag gjort rätt från början.
För det första valde jag bort linoljefärg. Året innan hade jag målat köksgolvet och det tog en evinnerlig tid att få det att torka. Ändå har jag flera fula märken efter möbler som jag ställde in i köket alldeles för tidigt.
Så därför gick jag till ett lågpris varuhus i Sollefteå och köpte en billig golvfärg som skulle torka snabbt. Jag började med att måla ett tunt lager och det såg ut att fästa jättebra. Så jag stängde dörren för att inte katterna skulle tassa in och så gick jag och la mig. Nästa morgon när jag öppnade dörren så hade färgen torkat. Och krackelerat!

Så jag ställer mig på knä igen och börjar skrapa. Det mesta av färgen sitter så, när det är klart så gör jag nästa dåliga val. Jag målar med samma färg igen och hoppas att det ska fästa bättre. Det krackelerar!! Jag skrapar igen! Och nu målar jag med en grundfärg som fäster på allt. Äntligen såg det okej ut.
Denna vända åkte jag till stadens lilla färghandel, efter att ha valt kulör på nätet. Nu fick det bli Nordsjö golvfärg. Vilket jag borde valt från början och då skulle ha sparat både tid och pengar. Äntligen skulle det bli bra. Trodde jag! Jag överlämnade lappen med kulörnamnet i butiken, fick färgburken och skyndade mig hem för att måla. Jag hade bestämt att jag ville ha en bruten vit mot det grå/gröna hållet. När jag öppnar burken för att måla så går färgen mot rosa!! Jag höll nästan på att bryta ihop! Jag som är så säker på färg, hade jag sett så fel eller hade färghandeln sett fel på min lapp? Nu var jag så less på detta och orkade inte åka 4 mil för att köpa/byta färg. Så jag målade och hoppades att det inte skulle se rosa ut.

Tyvärr så syns det och jag vill inte ha ett ljusrosa golv! Det positiva var att färgen fäste bra och torkade fort.

 Så för att göra mig själv lite glad i allt elände så la jag ut min handvirkade trasmatta (3m) släpade in soffa och fåtöljer. Bryggde kaffe och la mig i soffan. Golvet stör mig fortfarande och till nästa sommar ska jag måla om det. Med rätt färgton!!

Jag har lärt mig att det lönar sig inte att fuska!

Nu är det "bara" tak- och golvlisterna kvar. Sedan mitten av september håller jag på att måla listerna med linoljefärg och spikar fast dem.

Vad hände?

Vad hände? Det undrar jag lite själv.
Jag höll på att renovera vardagsrummet i juli och augusti och var så peppad och glad över att jag fixade att sätta upp spännpapp efter konstens alla regler. Jag mönstermålade med äggoljetempera och det blev precis som jag ville.
Så kom Konstrundan som Sollefteå Konstförening anordnar varje år sista helgen i augusti. Det här var fjärde året och jag har varit med alla år. Det är fantastiskt roligt varje år och jag brukar ta massor med bilder. I år tog jag inte en enda bild!! Vet inte vad som tog år mig annat än att jag hade fullt upp med att prata med besökarna och hade inte en tanke på att fotografera. Inte min dotter Amanda heller som var med även detta år med målningar. Det kom ca 150 besökare på dessa två dagar och det är så roligt att få träffa så många konst intresserade! Jag visade mina grafiska bilder jag gjorde i våras i ett konstprojekt "My way" jag var en del i och en del av det textila projekt jag jobbar med. Jag tror många kommer för att titta på huset också och flera av besökarna berättar historier om när de gick i småskola här. I år blev det ett nytt skolfoto. Samlingen utökas och så småningom ska jag göra en liten utställning med dessa. Tusen Tack till alla besökare! Jag ser redan fram till nästa års Konstrunda.
Så var den helgen över och jag fortsatte renoveringen med att iordningställa golvet. Vilket är en annan historia.. Sedan är det helt plötsligt mitten av oktober! Det känns som ju äldre jag blir desto fortare går tiden. Om det går så här fort nu när jag är 55 år, hur ska det då bli?

 

 

Närbild på en av Amandas målningar.

 



 

 

Närbild på en av mina sydda textiler.

 

Amanda i arbete inför Konstrundan.

 



Vardagsrummet del 3

Så var både lumppapp och spännpapp på plats och det var dags att börja måla. Jag har fastnat för att måla väggarna med äggoljetempera. Det jag gillar med den färgen är att det blir en len, matt yta som känns "levande". Man kan polera den blank men det har jag aldrig provat. Dessutom är det en ganska billig och dryg färg som består av linolja, ägg, vatten och pigment. Alltså inga konstigheter. När jag blandar den brukar jag hälla i pigmenten på känn och då gäller det att blanda så att det räcker. Eftersom det blir svårt att få till exakt samma nyans om den tar slut.

 

Väggarna i vardagsrummet ville jag ha varmt vita, med en gräddig känsla. Så jag blandade i grön umbra och obränd terra i det vita pigmentet. Tills jag var nöjd med nyansen. Sedan var det bara att gå loss med en bred tjock pensel. Två lager färg räckte.

Några dagar senare när vattnet dunstat, samt linolja och ägg börjat oxidera, så var det dags för att mönsterrolla. Den här mönsterrollern såg jag redan för 3 år sedan och ville ha den i det här rummet. Så jag har verkligen längtat efter att få använda den! Färgen jag valt är samma färg som jag har i köket. Grönt. 

När man rollar så börjar man uppifrån och hela vägen ner. Det gäller att ha "tungan rakt i munnen" så att det blir rakt och inte släppa från väggen med rollern när man klättrar ner för stegen samtidigt. Med den här tekniken så blir det aldrig helt jämnt. Vilket jag tycker är charmen. Det syns att det är målat och inte en tapet.

Vad ska jag göra med golvet? Jo det ska jag måla vitt! Men det får bli efter Konstrundan som är om ett par dagar. För nu måste jag fixa iordning ateljén som är en enda röra.
Välkomna att titta på konst och hantverk 25/8 och 26/8 kl 11-18. I år är två av mina döttrar med. Tove som visar ett audiovisuellt verk och Amanda som tecknat och målat.

Vardagsrummet del 2

Att sätta upp spännpapp har jag trott varit besvärligt och svårt. Vilket jag nu upptäckt att det inte är.
Två av väggarna i det blivande vardagsrummet är råspånten synlig efter att jag rivit ner den gamla spännpappen för ett par år sedan. Nu var det dags att sätta upp ny och allt material beställde jag från Gysinge.
Efter att ha mätt upp alla våder till rätt längd så blötte jag pappen på båda sidor och rullade ihop dem. Alla rullarna virade jag sedan in i plast så att de inte skulle torka och så fick de ligga och vila till dagen efter.

Hur man skulle göra hade jag läst mig till på Gysinge's hemsida. Våderna var fuktiga när jag en efter en tog dem ur plasten för att spika upp dem på väggen. Vid ett par ställen blev jag riktigt orolig för att det blev bubbligt vid kanten. Men när pappen torkat så blev det alldeles slätt. Det hade verkligen spänt sig mot väggen!

Det blev ca 1000 spik innan jag var klar med rummet. Och jag kan säga att det kändes i handen och armbågen flera dagar efter. Fortfarande efter nästan två veckor så domnar tumme, pekfinger och långfinger bort när jag sover och vid vissa rörelser.

Jag var lite orolig att spikremsorna skulle synas. Eftersom pappen ligger omlott och så spikar man fast pappspiken med en nubbremsa under. Det blir därför ganska tjockt. Jag hade alltså inte en aning om hur resultatet skulle bli. Så det var bara att lita på instruktionerna jag läst, och köra på.
Dagen efter, när pappen hade torkat fanns det inte en bubbla någonstans. Allt var slätt! Gud vad stolt jag kände mig som fixat det. Så långt.
Just det. Hörnen hade jag klippt av spännpapp och vikt på mitten och limmat fast med tapetklister.

Nu var det nästa moment. Att klippa till 10 cm bred torr remsa och 20 cm klister remsa som skulle täcka skarvarna med spik. Dessa remsor klipps i obehandlat tapetpapper. När alla remsor hade rätt längd och tapetklistret var färdigblandat så var det bara att sätta igång.

Torr remsan som inte alls är torr, blöts i vatten. Jag gjorde så att jag rollade tapetklister på den breda remsan och la den våta "torr remsan" i mitten. Sedan var det bara att börja "tapetsera" över skarvarna. Därefter var det bara att vänta tills det torkat.
Och vet ni vad!! Spikremsorna syns inte! Det är ganska ofattbart att det kan dölja så bra.

Sedan var det dags att grunda med äggoljetemperan som jag blandat.

Vardagsrummet del 1

Sommaren 2016 började Tove och jag att dra pappspik och tvätta taket från gamla tappetrester. Taket hade haft ett fint pappspänt tak som tyvärr var alldeles för illa åtgånget för att rädda. Så det hade vi rivit ner året innan. Kvar var alla tusen spikar. Det finns berättat om i ett tidigare inlägg
"Små små framsteg" från september 2016. Därefter stannade arbetet av i det blivande vardagsrummet och det var verkligen bra. För då hade jag inte en tanke på att prova pappspänna väggarna.. Taket kommer jag inte spänna papp på nu, utan där har vi målat ännu en gång nu i sommar. Kanske nån gång i framtiden det blir av, men då behövs fler händer och en bra ställning. Då, 2016 tänkte jag "göra det enkelt för mig" och spika upp pärlspont på de två ytterväggarna.
Nu har jag alltså ändat mig! I början av juli beställde jag spännpapp, pappspik, tapetpapper och nubbremsor från https://www.gysinge.com/ Hur man skulle göra har jag läst mig till på Gysinge och andra sajter. Som vanligt tänkte jag att -det här fixar jag! Och det gjorde jag! Det var hur enkelt som helst!
Men först skulle lumppappen upp på innerväggarna!

Vardagsrummets väggar består av råspont på de två ytterväggarna och tegel med puts på innerväggarna. Putsen hade lossnat och spruckit på några ställen. Speciellt ovanför dörrarna. Så då fick jag börja med att laga detta med Hus Fix..

Precis som i köket satte jag upp lumppapp på putsen. I köket hade det gått jättelätt att limma fast lumppappen. Men nu stötte vi på problem. Trots mycket tapetklister så lossnade pappen och jag vet ännu inte idag om det berodde på det gamla tapetklistret eller om det var pappen som var annorlunda. Det slutade med att jag provade med våtrumsklister. Och då gick det! På ett ställe fick jag en irriterande bubbla som jag får leva med. Kanske är det bara jag som ser den.

Lumppappen målade jag sedan med ett spärrsikt som såg ut som tapetklister. Vilket också går bra att använda så att pappen blir mindre sugande. Därefter grundade jag med vit äggoljetempera som jag blandat till. Vid grundningen använde jag roller. Vid senare färglager målade jag med en stor tjock pensel.

Nästa inlägg - pappspänning!

Länge sedan sist!

Nu är det så länge sedan jag skrev här så jag vet inte riktigt var jag ska börja.

 I början av juni tog jag mina två katter Linus och Sune och "flyttade" ut hit till Betulafluvius. Sen dess har jag bott här. Jag har tvingats intill stan för att hämta vatten, tömma brevlådan, duscha och laga matlådor. Sedan har jag skyndat mig ut hit igen. Nu vill jag inte flytta tillbaka in till min lilla lägenhet i stan igen. Både katterna och jag har vant oss vid de stora ytorna. Linus och Sune har också för första gången på 10 år fått gå ut. De älskar det! Ofta sitter vi alla tre på bron och bara njuter.
För några veckor sedan utökade vi vår familj med Jamie 1 år. Han är en helt vanlig grå/vit huskatt som jag köpt från Öbacka djurhem. Han är såå sööt! Den här lilla killen piggar upp oss alla tre även om Sune emellanåt tvingas fräsa ifrån Jamies närgångenhet. Jamie får än så länge heller inte gå ut. Vilket inte gör nåt då han tycker det är nog spännande med alla rum som han kan springa runt i.

I sommar har jag haft hjälp av min dotter Tove som bott med oss i några veckor och varit mig behjälplig i renoverandet. Med fyra händer har det gått dubbelt så fort! När det var som varmast i juli renoverade vi på dagarna så svetten lackade. På kvällen for vi sedan till Björksjön och tog en uppfriskande simtur. Vilken fantastisk sommar det ändå har varit om man bortser från torka och alla hemska bränder. Min grill har jag inte ens tagit fram från vinterförvaringen pga. eldningsförbudet. Så jag har åkt in till lägenheten och lagat storkok och gjort matlådor som jag fyllt frysen med.
Just det! Frysen fick jag av min syster Ewa i maj månad. Tack! Kylskåp har jag också fått i sommar och där vill jag Tacka Emma!
Nu är det bara spisen som saknas i köket.

Ändå så går renoveringen sakta, sakta framåt. Som vanligt så tror jag att jag ska hinna med så mycket mer. Men jag är ändå jättenöjd med vad vi gjort de senaste veckorna. Det tänker jag berätta om i nästa inlägg.

Fortfarande snö!

Oj vad tiden går! Jag har länge tänkt att skriva om allt som händer, men tiden bara rinner iväg.
Förra året, 2017, blev som ett "mellan år" då ingenting blev som jag tänkt med Betulafluvius. Sommaren började med att jag bytte jobb och fick 2 veckors semester. Varav den ena veckan gick åt till att återhämta mig efter en bilolycka där min bil blev skrot. Jag klarade mig med några små skärsår och blåmärken. Ändå tog det på krafterna! Dessutom blev jag utan bil och det tog ända till november innan det blev klart med försäkringsbolaget och att jag kunde köpa en ny. Med två mil från min lägenhet till Björkåbruk och dåligt med bussförbindelser så blev det bara några få turer innan vintern slog till. Snön kom i november förra året och sedan har det snöat nått vansinnigt. Jag kan inte komma ihåg när vi senast hade så mycket snö.
Nu är det den 25 april och jag skottade snö senast igår för att ta mig igenom snöhögen som finns framför bron. Ändå är jag inte riktigt igenom den 1,5 meter höga och 3 meter breda snöhögen som rasat från taket. Men snart så.. är snön borta.

17 april 2018